18 timmar

var väl inget för mina guldhundar. När klockan var 8.30 i morse tog vi bilen och hundarna och körde till spåren. Först fick Zelma sitt spår och hon gick det så bra tog vinklarna klockrena, hade gjort en tillbakagång för det ingår i öppenklassen, vet inte om jag hade gjort rätt men där hade hon lite problem och jag fick ta på henne på spåret igen men sen var det klockrent igen och så lycklig när hon hittade rådjursskanken.

Sen var det Herkules tur, som jag då inte trodde skulle klara sitt spår, men inga problem där heller, jag hade lagt två vinklar till honom och spåret var ca 200 meter och här var lyckan då ännu större när han hittade sitt mål, bar skanken med hög viftande svansföring till bilen.

Amica hade fått ett spår som nog inte var så enkelt, blodet tog slut så på slutet var det bara draget skank, men inga problem där heller gick som en ångvält och hittade även hon en rådjursskank. Vi var så stolta så vi åkte och fikade vid min mamma och firade våran duktighet med Frolic och kakor.

Herkules hjälper till så gott han kan.

Den eländiga hösten (fast jag tycker egentligen om den) är ju här med all löv som faller av och att klippa det sista gräset är ju inte så kul, men det är vad jag håller på med just nu. Börje har ju fullt upp med våran ombyggnad av rummet och att tapetsera på lediga stunder, ska bli så skönt när vi får det färdigt.

I morgon skall Herkules och jag på jaktkursen igen, vi har ju inte tränat så mycket sen sist men tiden har inte riktigt räckt till....

Haja Amica Zelma och Herkules