80 +

känner jag mej som..Sitter här hemma med stödstumpor på båda benen från tårna upp till ljumskarna, har dom på hela dygnet.. Trodde inte jag skulle kunna vänja mej med det men det går faktiskt bra.. Äter Waran (blodförtunnande), tar sprutor i magen och stark smärtstillande medicin + antibiotika.. Har köpt dosett att ha medicinen annars snurrar jag till det.. Har inte fått någon hint om att åka ännu, men hoppas det blir snart, är ganska trött på det här tillståndet.. Egentligen skall jag inte klaga, har en fantastisk uppbackning av min underbara familj, tänker egentligen bara på mej själv.. Har till och med egen sjukgymnast som fixar med mina strumpor och hur jag skall träna och det är min älskade syster som finns där hela tiden.. Jag  kan bara ha focus på att försöka må så bra som möjligt, orkar inte heller göra så mycket annat. Min älskade Herkules pockar verkligen inte på att behöva tränas, han gillar läget just nu för det blir bara promenader varje dag..

Herkules med dammtrasan, han är lite av servicehund, hämtar tofflor bl.a.

I morgon skall jag åka och ta prov igen, sen har jag en telefontid med min läkare, får se då om det har hänt något på fronten..

Igår kväll skulle Hugo och Wissla ha varit med och tävlat om titeln Gotlands vackraste hund, men vi fick ställa in det gick inte.. Just nu ligger en stor hundhög runt omkring mej fyra gyllenpälsar, trognare vänner får man leta efter..

Hoppas snart att kunna blogga om hundträning och lite roligare saker..